Första veckan.

En vecka har gått och det känns väldigt bra. Vi har haft roligt både jag och Fumito med en massa bus i skogen med Johannas hundar. Jag har fått lill-skiten att bajsa i både rullkoppel och vanligt koppel och är väldigt nöjd med den bedriften. Jag har vågat ha honom lös, vilket kommer gå väldigt bra tror jag. Han har slutat skälla och morra lika mycket på folk och helt på cyklister. Jag har kunnat klippa klorna utan problem. Han har tjurat och testat mig, men jag visade tydligt att det är ingen mening. Han sover med mig på nätterna och vi myser på morgnarna. Jag har flyttar ner min  madrass från loftsängen och blir nog kvar där nere med honom, när han är sådär mysig :) Det kändes som att han valde mig första dagen, och vi har fått en väldigt bra kontakt redan. Idag ensamtränade jag honom, vilket gick bra. Han har ännu inte förstört något av värde (utom Johannas golv), och han lyssnar på "nej" (än). Bara för det gick han just nu och hämtade min converse-sko. Dom åker upp på hatthyllan tror jag. Herregud om han förstör dom!!

Hur som helst, så har jag en väldigt bra känsla inför den här valpen. Jag tror att det kommer att gå väldigt bra. Jag är väldigt mycket säkrare nu efter jag uppfostrat vildingen Mitsu. Nu vet jag hur man gör det här, och vad man ska lägga energi på.

Uppfostran

Igår gick jag, Johanna och hundarna på en lång promenad vid Nydala. Fumito var i sitt esse och kutade allt han hade. Jag såg tidigt att Aska var på honom och försökte dämpa honom och uppfostra honom. Men eftersom en Shibavalp är en som en liten vargunge, ofta väldigt tuffa och gör allt för att hävda sin plats så hade hon svårt att lyckas med uppfostran. Han sprattlade och tog sig lös. Men till sist fick Aska nog, då de fick en boll att leka med, vilken Fumito helt överlycklig lyckades lägga beslag på, och kutade som en tok med den i munnen. Aska dök då på honom, höll fast honom och det blev ett jäkla liv. För denna gång var det på allvar. Hon morrade, visade med hela sin uppenbarelse att nu var fick det räcka, valpen skulle ge sig. Jag har sett förut att det är såhär Shiborna gör med valparna, det kan se väldigt otäckt ut men det krävs för att dom ska ge sig och inse att det är allvar. Och det blir aldrig en skråma på valparna. Aska insåg också att det var detta som krävdes för att Fumito skulle ge sig. Johanna blev lite skärrad, och tänkte först gå emellan, men jag hindrade henne, för Fumito måste lära sig sin plats i den flocken som vi ofta är i. Det kan vara svårt att inte gå emellan när valpen ligger på rygg med en vuxen hund över sig som morrar fram det djupaste rovdjurslätet. Men jag var helt säker på att Aska inte skulle skada honom, hon älskar den valpen. Man måste ha is i magen och lita på sin hund. Så klart ska man inte bara låta sina hundar "göra upp" med alla de träffar. Men ofta så klarar de att fixa rangen i sin egna flock. När Aska hade fått ner Fumito var det en helt annan energi i flocken, allt blev mer harmoniskt och valpen lugnade ner sig och slutade kuta omkring på samma sätt. För den delen tog han ingen skada alls, det syntes. Men han måste lära sig att ha respekt för vuxna hundar. En Shiba tar väldigt fort över om de märker att det finns möjlighet till det.

Hur små och söta shibavalparna än kan verka, så är de ändå otroligt mycket hund. Vilket ofta innebär att de kommer undan med saker pga. av "söthet".

Kompisar

 Fumito har fått en kompis. Johannas unghund Aska. 

 Dom är så söta, som små turturduvor.

Testar

Fumito testar mig för fullt. Nu står han och "boffar", alltså skäller, men det låter mer "boff boff". Får påminna mig själv om att inte titta på honom eller säga åt honom. Det han gör nu är att be om uppmärksamhet, därför ger det inget att säga till honom, då uppmärksammar jag ju honom. Han kommer att sluta. Han måste ju se om det går att boffa eller gnälla sig till saker i det här hemmet. Han är så lik Mitsu på flera sätt, det märks att de har samma pappa. Men den här valpen är mer lyhörd och lyssnar när man säger till honom. Med Mitsu blev allt ett test i vem som var starkast/tjurigast. Fumito är stenhård, men han fattar när det är allvar. Att det kan vara så mycket hund i en sån här liten plutt. Ibland känns det mer som det är en vargunge man har hemma.

Nydalabus

Träffade Johanna och hundarna och tog en promenad genom skogen och gick efter nydalavägen. Fumito är en livlig liten sak som springer hellre än han går. Precis som en shiba ska vara. Full rulle! Däremot skäller han när han blir osäker, inte så "shibigt" men det ska vi allt lära bort!

Vargarna i full fart!

Hur söt kan man vara?

Vilken dag!

Tisdagen blev en fullspäckad dag, och både jag och Fumito var helt slut och tog sovmorgon idag. Vi hälsade på Johanna med hennes tre spetsblandisar Ronja, Wilma och Aska, som Fumito blivit riktig polare med. Han och jag åkte först till Loboo för att skaffa en namnbricka med telefonnummer till honom. Han var så snäll, jag satte honom lite fräckt på disken och han bara såg sig omkring och tittade på när tjejen i kassan gjorde hans bricka.

Sedan åkte vi till Johanna och tog ut hundarna i skogen. Vilken fart. Fumito fick söka lite godis i snön, och han var så duktig. Vilket tålamod redan! Och han är så lyhörd och har redan valt mig. Vi kommer bli ett riktigt team han och jag!

När vi kom in fick hundarna ben och Fumito gick och gömde sitt i Johannas säng. Sen hämtade han ett annat som tydligen var godare!

Sedan busade Aska lite med honom. Hon gillar honom, men tycker också han är lite äcklig med dom där stora huggtänderna. Men det funkar om man lägger sig på honom.

Ronja uppfostrade honom lite med att visa vems leksak det var.

Han fattade vad som gällde.

Sedan rök en mjölktand efter lite dragkamp. Stackarn, så besvärligt när dom sitter löst i munnen. Nu är snart alla borta.

Sedan blev det lite ensamträning i bilen, då han fick vänta i sin bur med Johannas hundar medan vi köpte lite middag. Tror han hade en lyckad dag, väldigt innehållsrik! Idag är det en trött puppy som sovit hela förmiddagen. Blev så glad att han bajsade i rullkopplet imorse. Kanske ska metoden jag kör med fungera på denna shiba. Jag lärde mig väldigt mycket på Mitsu, min förra shiba. Vilka olater man inte vill ha med denna hund, och vad man ska lägga energi på!


Ha det bra!
/Anette

FUMITO

Så var han hemma. Två Älvars Fumito. 5 månader.